Vi överlevde apokalypsen och imorgon börjar ett helt nytt år, 2013. Mitt år.
Men, vad har då hänt 2012? Väldigt mycket känns det som. Det har varit resornas år.
6e april tog jag och min älskade vän Jessica flyget till London. Vi spenderade sedan fyra dagar i Englands huvudstad med att turista runt och se bland annat Buckingham palace, Big ben, Westminister Abbey och Trafalgar square. Vi åt fish and chips, gick på marknad på Brick Lane, drack öl i Camden, shoppade på Oxford street och såg 'We will rock you' på The Dominion theatre.
London Calling
The Blues Kithen in Camden
27 april tog sedan jag Emelie och Per bilen ner till Berlin för mer äventyr. Vi hann med att besöka Sachsenhausen, Checkpoint Charlie, jag fick äntligen skriva på Berlinmuren och så drack vi såklart en massa tysk öl. Vi hann även med att fastna i tyska kravalller på Valborg.
Die mauer
Berlin, baby
Jag var fortfarande sjukt trött på Sverige så jag lyckades övertala mamma att följa med mig till Köpenhamn över midsommar, älskade Köpenhamn. Såhär såg min facebookstatus ut från hemvägen: 'Vi har fastnat på raveparty, nästan blivit överkörda av ett lopp av rullskridskoåkare, gått vilse i Christiania, satt igång brandlarmet på hotellrummet och nu blivit stoppade och genomsökta av knarkhundar i tullen. Men vi hade i alla fall tur med vädret.' Det säger nog det mesta om vår resa.
Ripley's - Belive it or not
Jag vet inte om en resa till småland räknas, men eftersom att Hultsfredsfestivalen för mig är en helt annan värld så räknas den också. Helt fantastiska Matilda fixade ett fripass till mig och min underbara vän Calle föreslog en roadtrip ner, så mitt vuxna beslut att inte åka i år var ju tvungen att upphävas. Och fick se bland annat THE CURE (!), Noah Gallagher och The XX. Inte dåligt. Inte dåligt sällskap hade jag heller.
Den tredje augusti vad det sedan dags för årets längsta, bästa resa. Jag och Josefin tågluffade genom Italien. Vi började med att åka gondol och se Rialtobron i Venedig, vi tog ett hemskt nåttåg ner till Neapel där vi var livrädda hela tiden. Här såg vi Pompeji, Versuvius och gick vilse i maffiakvarteren. I Rom sedan fick vi sällskap av Malin, Daniel, Erik och Anna. Vi såg Colosseum, Trastevere, Vatikanstaten, Fontana de Trevi, Spanska Trappan och drack en massa öl på vår takterass. När vi hade fått nog av sevärdheter stannade vi en snabbis i La Spezia för att ge oss vidare till Monterossos stränder.
15 dagar, 1 land, 6 städer, 16 tåg, otaliga pizzor och ett sjuhelvetes äventyr.
Årets sista resa åkte jag, Josefin och Anna till Köpenhamn igen. Engelsmän, goda drinkar och älskade Christiania.
Supertrion!
Och vad tror jag då om nästa år? Jag tror dett kommer att vara slitigt, läskigt men ändå..
För 8 år sedan började jag på gymnasiet och jag minns hur rädd jag var. Rädd att inte passa in, att säga fel saker, att ha på mig fel kläder. Rädd att bli lämnad ensam. I början på vårt andra år fick jag en oväntad vän. Hon hängde på majornas fritidsgårdar och jag åt glass på bryggan i eriksberg. Man skulle kunna säga att vi lite grann blev över när våra 'egentliga vänner' valde att lämna Göteborg över sommaren. Det var göteborgskalaset inne i stan och Petter spelade, så jag ringde lite blygt till min klasskompis jag förut endast hade umgåtts med i grupp och frågade om hon ville ta sällskap dit. Lyckligtvis tackade hon ja till min inbjudan och sedan den kvällen kan man nog säga att vi varit näst intill oskiljaktiga.
Efter studentens vrål packade vi våra väskor och flyttade konstigt nog till lilla Hultsfred tillsammans. Vi delade vår första egna lägenhet, vår första tid borta från det som hela våra liv varit våra hem. Vi gjorde vår första tenta, och på det hade vi vår första tentafest, vi betalade våra första räkningar, vi genomförde vår första storhandling.
Vi blev vuxna ihop. Vi hittade oss själva tillsammans.
Idag har det alltså gått åtta år och hon är fortfarande min allra bästa vän. Hon är den jag ringer till vad det än är jag vill berätta och ingenting känns riktigt sant förrän jag fått dela det med henne. Hon är snäll, rolig, smart, omtänksam, generös, stark, modig och så mycket mycket mer. Efter alla våra stunder och resor tillsammans så förvånad hon mig fortfarande med sitt stora hjärta.
Hon är det finaste jag vet, när allt annat här är falskt och fel.
Alltså den här känslan, den är oslagbar. Kan nog säga att detta är en av de bästa dagarna på hela året. Den slår The Cure på Hultsfred, den slår att stå och se ut från Colosseum i Rom, den slår att stå och skriva på Berlinmuren.
Så, vad har jag gjort? Jag och mor har jobbat i St Johannes kyrkan för stadsmissionen och delat ut mat till hemlösa. Så mycket värme, gemenskap, tacksamhet. Den som säger att världen är ond och kall, ni har fel.
Imorgon är det alltså förutspått att jorden ska gå under. Om så är fallet har detta varit min sista dag i livet. Om så är fallet har jag valt helt fel saker att göra. Om så är fallet har jag spenderat mina sista timmar med att sitta på en vårdcentral, jobbat över två timmar och gått på mitt sista KBT-samtal. Om så är fallet har jag spenderat den på nödvändigheter.
Jag har frågat mig själv idag varför jag spenderar så mycket tid på saker jag måste göra, träffa folk jag måste träffa, säga saker jag måste säga och bete mig som jag måste bete mig. MÅSTE. Varför måste man inte istället säga till folk man älskar varför man tycker om dem? Varför måste man inte lyssna på sin nya favoritlåt om och om igen på högsta volym medan man ligger i badet? Varför måste man inte resa runt och se saker man drömt om hela livet? Varför måste man inte säga det man tycker och stå upp för det man tror på? MÅSTE.
Går världen inte under imorgon så MÅSTE jag omprioritera mina måsten.
Så.. varför har jag väntat i fyra dagar på att uppdatera er om vår resa? I ärlighetens namn vart det rätt hårt och nu när jag lagt på mig några år tar det några dagar att återhämta sig. Haha. Jag har svurit på att 'det som händer i Köpenhamn stannar där' men i stora drag fördrev vi vår helg som följer:
Vi anlände i storstaden runt kl 19 på fredagen och vandrade i nollgradigt underbart väder till ett helt fantastiskt mysigt litet hotell. Vi drog på oss finstrassen och begav oss ut för att hitta någon god mat att förtära. Vi hittade ett litet ställe där vi njöt av en god fisk och billiga drinkar.
Mätta och lagom runda om fötterna stoppade vi förbi vårt favorithak Streckers men valde att spendera kvällen på The Old Engling Pub där vi hittade en grupp trevliga engelsmän. Inte förrän framåt 05.30 tiden återvände vi till hotellet med magarna fyllda av nya roliga minnen. Med peppen på topp gick vi upp så tidigt vi orkade dagen efter och hittade ett mysigt brunchställe där vi hittade på pannkakor, ägg och prinskorv som en del av buffén. När bakfyllan hunnit ikapp oss tog vi oss en tupplur hemma innan vi traskade iväg till Christiania. Det spelar ingen roll hur många gånger jag är där, tycker det är lika spännande och kul att komma dit varje gång. Vi hittade en liten julmarknad inne i fristaden till den fräna stanken av gräs (för ärlig ska man väl vara?).
En promenad hem och en varm dush senare slog vi oss ner i receptionen/uppehållsrummet på hotellet och försökte hitta peppen inför kvällen igen. Efter några öl bestämde vi att det tog lagom mycket kraft att sätta oss på puben över gatan där vi hittade lite trevliga danskar som vi retade gallfeber på genom att sjunga allsång på Rasmus Seebach. Fantastiskt.
När dansfötterna splattrade för mycket begav vi oss vidare till ett litet dansställe (som bra nog också låg i vårt område) där vi dansade, spillde tequila över våra jackor, drack ännu fler öl och hade det så underbart som man bara kan ha det utomlands.
Måste tillägga att jag fick kommentaren 'Oh my god, you are so brittish'. Life-mission accompliced.
Tiden rann iväg och vi kom inte i säng förrän runt 05.00. Anna hade checkat ut runt 02.00 kvällen innan och gjorde sitt bästa att få med mig och Josefin till tivolit på söndagen men vi valde kaffe och mys i receptionen istället. Och det var inte dåligt det heller. För att hinna med bussen sprang vi sedan i snöstorm genom Köpenhamn, men fram kom vi till slut.
Förstår ni varför jag behövt 4 dagar att ta igen mig på?
Det var alldeles för länge sedan jag lämnade landet nu, så därför åker jag och mina fina vänner Josefin och Anna till köpenhamn för helgmys idag. Köpenhamn är i min mening en sjukt underskattad stad. Jag har i alla fall haft några av mina bästa reseminnen där.
Klassresa på gymnasiet där man nog kan säga att jag på riktigt blev kompis med Josefin, som idag är min allra bästa vän.
Vi åkte sedan dit ensamma och drack öl med tyskar i frideparken, gick på museum och såg på både slott och annat coolt som rådhuset.
När min styvmor fyllde 50 åkte vi dit igen och jag och Lisa hittade en pub som hade trubadurkvälll. Vi satt där och drack cosmopolitan och sjöng med i 'Piano man' av Billy Joel tills våra röster blev hesa.
I våras åkte även jag och mor dit över midsommar och åt mexikanskt, åkte båt och besökte Christiania.
Jag hoppas inte på något sämre nu. Ikväll blir det Nyhavn! Ta hand om er!
Så, vad är planen att jag ska sysselsätta mig med i den engelska huvudstaden? Jag tänkte gå i min systers spår och börja som bartender. Första maj landar planet och 20 maj startar jag utbildning hos European Bartender Shool. Fyra veckor sen ska licensen vara klar. Min plan är väl att dels få in lite fina cash i dricks och dels att försöka komma in i musikbranschen på detta sätt. Vad tror ni om min plan?
För övrigt är det sjukt trist att vara hemma sjuk. Det är väl skönt i kanske en dag, men sen kommer det dåliga samvetet. För att lätta på detta har jag mitt i feberfrossorna tvättat, damsugit, torkat golvet och nu tänker jag lägga mig i ett bad. Och idag är det denna jag har på högsta volym:
