Så bra gick det för mig med tempobloggande. Ja ja, två dagar är väl ingen katastrof. Nu har jag bara fyra arbetsdagar kvar på jobbet och har fått lite, som de i How I Met Your Mother pratar om, separation goggles. Jag tycker helt plötsligt inte att det är så jobbigt. Kollegor som jag tidigare inte alls tyckt om verkar plötsligt mycket trevliga, arbetsuppgifterna känns inte direkt meningslösa utan istället ganska roliga och alla förändringar som tärde på mig känns rätt spännande. MEN, jag vet innerst inne att det är inte så jag egentligen tycker. Jag har bara sveriges största separationsångest. Nu är den stora frågan, hur säger jag hejdå? Jag är så himla rädd för att bli bortglömd. Att de om tre månader ska säga typ 'Jo Elin, det var en tjej som jobbade här för ett tag sen.' Jag vill liksom lämna ett större avtryck.
Nästa vecka kommer jag alltså att lägga ner min tid på att baka, fixa och dona. De ska få ett hejdå de sent kommer glömma. Och till er Lindorffare som kikar in hit då och då:
Jag hade aldrig klarat denna tiden utan er. Ni är bäst. Jag glömmer er aldrig.
Mycket bloggande från mig dessa dagar. Eftersom att jag slutar jobbet på torsdag nästa vecka så kan jag nästan utlova att det kommer att fortsätta. Måste innan jag kryper ner uppdatera er om den UNDERBARA maten.
När jag kom från fick jag också till min stora glädje se att Thörnströms kök faktiskt har en Guide Michelin-stjärna. Detta betyder alltså att jag får pricka av en till sak från min 100-saker-jag-ska-göra-innan-jag-dör-lista. Awesome!
Och maten sen, oh lord. Här får ni se.. (jag räknar med mycket avundsjuka).
Det är helt sjukt vad rastlös jag är. Så rastlös att jag kanske går till jobbet trots feber imorgon. Dumt, jag vet. Ska nog inte göra det. Vi får se. Det tråkiga är att vi imorgon ska gå och äta fyr-rätters på Thörnströms helt gratis för att vi jobbat så bra sista kvartalet av 2012. Jag kommer alltså missa detta:
Kolgrillad havskräfta med morotsterrine, gräslöksemulsion samt krasse
Bakad rotselleri med bränd lökbuljong, persiljekräm samt rostad hjortlägg
Skinnstekt torskrygg med torskrom, korngryn smaksatta med lagrad cheddarost, fänkåls späck samt rödvinssky
Mjölkchokladsorbet med päronmunk, päronchutney samt vanilj- och nougat pannacotta
Inte ok. Får steka upp wiernerkorvarna pappa kom förbi med igår och lyxa till det med lite tillhörande potatismos. Vilken delikatess. Men det är väl lika bra att vänja sig vid skitmat redan nu? Är det något som jag kan räkna med i London så lär det ju vara det.
Idag har jag i alla fall varit lite effektiv och bokat och fixat min avskedsfest. Bokat underbara Queens head på andra långgatan den 28onde april. Bortsett från att det är en söndag är jag sjukt nöjd med datumet. Inte så nära avgång att jag behöver oroa mig för bakfylla eller annat trams, men samtidigt så pass nära att det faktiskt är en avskedsfest. De står för bartenders, vakter och annat praktiskt medan jag får välja musik. Kan inte bli bättre?
Kan inte bestämma mig för om jag ska ha lite tema och annat kul eller köra á naturale. Har lite svårt att hålla mig. Fatta att ha englandstema? Folk kan ju klä ut sig till en massa festliga saker.. som fish and chips, Queen Elisabeth eller varför inte Harry Potter? Själv satsar jag nog i så fall på Ginger Spice i autentisk engelska flagganklänning. Ta igen för alla de gånger de tvingade mig att vara Emma i lågstadiet. Kanske ska lägga på några extra centimeter på längden dock? Man vill ju inte riskera att bli rekryterad av Wandas på väg hem?
Har åkt på världens halsfluss. Har aldrig haft det förut och kan ärligt säga att jag inte önskar det till min värsta fiende. Tredje dagen idag och febern har inte understigit 38 grader under lång tid. När jag pratar låter det som att jag hamnat i målbrottet för att min mandlar är så svullna. Okej att vara hemma sjuk i en dag eller två men nu börjar jag bli fett uttråkad. Så.. jag tänkte att ni skulle ge mig lite bra filmtips. Vad ska jag se som får tiden att gå lite snabbare? Och kanske till och med har ni någon film på lager som ger mig lite extra kraft? Jag räknar stenhårt med att ni ger mig ett tips per läsning. Och kanske även en uppdatering om vad som händer ute i vida världen? Jag saknar den!
Jag skulle ljuga om jag sa att det inte var jobbigt att lämna Lisa på Landvetter i onsdags, kanske något av det jobbigaste jag varit med om. Men också bland det bästa. Där stod hon redo att ta sig an världen, rak i ryggen och med ett stort leende på läpparna. Hon var äntligen vid sin startlinje, efter alla fajter och allt slit. Nu befinner hon sig på andra sidan jordklotet men jag har ändå aldrig känt mig mer nära henne. Klockan är där 22.41 och det är 22 grader varmt. Paus för avundsjuka. Världen har nog aldrig varit så liten som den är idag. Jag har sett bilder, pratat i telefon och fått en videohälsning, allt utan att det kostat en krona. Helt fantastiskt.
Det känns självklart i hjärtat att hon har lämnat men samtidigt kan jag nu fokusera på min egen avgång. 74 dagar är det kvar idag tills jag och älskade Hanna möts på Gatwick. Sen börjar vårat stora äventyr. En vardag där jag inte ska lägga någon tid på måsten och gnäll. All min energi och kraft ska jag lägga på saker som ger mig lika mycket tillbaka. Jag ska se livemusik så ofta jag bara kan och jag har bestämt mig för att på ett eller annat sätt involvera mig i miljöfrågan. JAG SKA VARA MED OCH RÄDDA VÄRLDEN.
Nu åker hon om tre dagar. Hon sitter framför mig och pratar om sitt stora äventyr och jag känner hur hela kroppen fylls av en otrolig stolthet. Min lillasyster har vuxit upp, hon har blivit vuxen. Och vilken människa hon blivit. Jag försöker föreställa mig att detta är en av de sista gångerna jag ser henne på minst ett år men hur jag än vrider och vänder på det så går det inte fram. Jag lever i någon slags låtsasvärld där allt rullar på men jag lyssnar inte riktigt, och ärligt talat så bryr jag mig inte heller. Just nu är hon det enda som betyder något. Lisa.
Jag har ju vacklat fram och tillbaka över vilket Londonlag jag ska ge mitt hjärta till nu när jag inte längre kan stå på Ullevis läktare varannan vecka. För ett liv utan fotboll det går inte. Från att ha gått fram och tillbaka mellan Fullham, Tottenham och Queens Park Rangers har jag till slut bestämt mig för West Ham United. Jag försökte, nu när jag faktiskt kunde välja, att vara lite logiskt. Sett efter vilka som har en bra arena, snygga matchtröjor och självklart vill jag ha ett lag som är lite underdogs. Jag kan ju inte gå från GAIS till ett överklasslag som Arsenal eller Chelsea. I slutändan gick jag på min magkänsla och det blev alltså West Ham. Så igår när jag fick inställda lördagsplaner kröp jag ner under täcket och såg på Green Street Hooligans.
Förstå mig inte fel, fotbollsvåld är ingenting som jag någonsin kommer att stötta, men fy vad bra den är. Se den ni också! Om inte annat för de typiskt engelska kvarteren de vandrar runt i, eller för den fantastiska dialekten.
Har övat lite på hejaramsor nu också.. I'M FOREVER BLOWING BUBBLES, PRETTY BUBBLES IN THE AIR.
