dontyouforgetaboutlondon

 

Nu åker hon om tre dagar. Hon sitter framför mig och pratar om sitt stora äventyr och jag känner hur hela kroppen fylls av en otrolig stolthet. Min lillasyster har vuxit upp, hon har blivit vuxen. Och vilken människa hon blivit. Jag försöker föreställa mig att detta är en av de sista gångerna jag ser henne på minst ett år men hur jag än vrider och vänder på det så går det inte fram. Jag lever i någon slags låtsasvärld där allt rullar på men jag lyssnar inte riktigt, och ärligt talat så bryr jag mig inte heller. Just nu är hon det enda som betyder något. Lisa.