dontyouforgetaboutlondon

 

Allt som oftast, Göteborg, så älskar jag dig. Äkta och innerligt. I andra stunder är mitt förakt inför delar av dig så stort att det överskuggar allt det fantastiska. Men, min mamma säger att om man inte har något snällt att säga så ska man inte säga något alls.. Så därför:

 

Jag älskar att vandra från Brunnsparken upp till Poseidon och på vägen stanna till för en glass i Bältespännaparken. Jag älskar att promenera längs vasa allé för att sluta upp på café vasas uteserveringen där jag parkerar i så många timmar jag hinner. Jag älskar att åka buss över bron och se ut över vattnet och alla de röda kranar som visar mig att jag är i Sveriges finaste hamnstad. Jag älskar att dricka kaffe på bryggan i Eriksberg medan Älvsnabben tutar förbi och skapar vågor som gör att det stänker över mina tygskor. Jag älskar att ragla fram längs Andra långgatan efter 01.45-ölen och ta en burgare på BK innan sista vagnen går hem till Hisingen. Jag älskar Hisingen. Jag älskar att skrika mina lungor hesa på Gamla Ullevis läktare medan GAIS förlorar ännu en match mot ett lag som precis klarade sig kvar i Superettan i fjol. Jag älskar goa-gubbar mentaliteten och den underbara dialekten. Jag älskar att gå runt i stan och runt varje hörn bli påmind av en av Håkans textrader. Älskade Göteborg, vi har varit genom mycket tillsammans. Varma sommarnätter och kalla vintermornar. Glädjerus, panikgråt, ilska, sorg, eufori, ångest.. Ja, det allra mesta. 

 

Även om jag lämnar dig nu för andra gator och torg är jag aldrig långt bort från dig, mitt Göteborg.

 

http://www.youtube.com/watch?v=b4pLKFALqXA