dontyouforgetaboutlondon

 

Nu har vi checkat ut från Barkston Youth Hostel. Äntligen. Visserligen har det funkat jävligt bra och varit billigt men i morse var både jag och Hanna på bristninsgränsen så det kan inte komma lägligare att vi får vår lägenhet idag! Slippa vakna var tionde minut mitt i natten av att Freddie antingen snyter sig eller hostar, slippa vara social det första man gör på morgonen, slippa vänta på att toan ska bli ledig och när man väl kommer in på den behöva kliva i den vattenpöl som samlats på golvet. Slippa ha en hel garderob i sängen för att det ALLTID är folk i rummet så man inte kan byta om hur och när man vill. Slippa höra på Jasons långa historier (som han har om varenda sak man pratar om) och undra hur många procent som faktiskt stämmer. Längtar. 
Vi har lagt våra väskor i bagagerummet på hostellet och slagit oss ner på Pret A Manger i väntan på att klockan blir 18.00 så vi kan åka!