dontyouforgetaboutlondon

I kväll (eller kanske i natt) åker jag alltså till Berlin. Och jag känner mig oväntat lugn, vilket med en gång får mig att bli nervös. Och då tänker ni att jag att jag tänker 'tänk om jag glömt något', 'tänk om det blir dåligt väder' eller 'tänk om pengarna inte räcker till'. Nej. Som skilsmässobarn och ständigt runtflyttande student har jag MVG i att både packa och hushålla med pengar. Och sol är väl kul men inget måste.

När jag blir nervös så är det på grund av mitt katasroftänk. 'tänk om vi kör av vägen', 'tänk om vi blir rånade eller påhoppade'. Detta är de snälla tankarna som jag faktiskt vågar erkänna att jag tänker. Ni skulle behöva gå på studiebesök i mitt huvud för att få höra de riktigt sjuka tankarna.
Jag var ju som nämnt förut hos min fantastiska psykolog i tisdag för att börja få bukt på detta tänk och redan efter ett besök känner jag mig bättre. Så bra är hon. Och jag. För beröm ska man ge sig själv. Min chef brukar säga att beröm är gratis, och det är så sant.

Så.. Nu ska jag bränna lite roadmix, måla mina naglar och försöka förstå att inom ett dygn kommer jag ha sett Berlinmuren. BERLINMUREN. Så det så.

Och allt jag behöver göra om jag mår dåligt är att andas och tycka att det är okej att ibland inte må så bra. Glöm inte det, kära vänner.
Ta hand om er så länge. PUSS