dontyouforgetaboutlondon

Innan jag började arbeta heltid var söndagar heliga för mig. Folk rynkade på ögonbrynen och tyckte nog att jag var lite konstig, men för mig var den en dag när allt kunde vänta tills i morgon. Nu för tiden är det en dag då allt väntar i morgon och istället för lugn infinner sig ett kaos. När jag insåg detta kändes det lite som att ha förlorat ett tillfälle till själavård. I stället har jag hittat den känslan i en annan dag, fredagen. Numer är fredagen min heliga dag och för att fånga upp känslan så mycket jag bara kan har jag skapat lite traditioner (om man nu kan kalla något man gjort en si sådär 10 gånger en tradition). Jag har bland annat skapat mig en spelningslista som jag lyssnar på på väg till jobbet just varje fredag. Om jag startar den när jag kliver på bussen är den ganska exakt slut när jag kliver in på kontoret.